Tja, vilken fråga egentligen. Klart man inte ska ge upp! Eller? Varför lägga det man älskar åt sidan bara för att man har lite psyktankar? Lättare sagt än gjort, skulle jag vilja säga. Just nu känns allt bara pest och pina. Ingenting fungerar då jag inte kan tyda kursernas PM ordentligt, man får ingen hjälp, jag spyr på tågresor (börjar bli jobbigt att åka varje dag), jag har 1000 saker läsarna vill att jag ska göra, har stor ångest inför kommande samlingar på praktiken...

Ja, mycket spelar in och nästan allt handlar om skolan och praktiken. Jag vill kämpa och jag vill verkligen gå ut med en lärarexamen. Men det är inte alltid så lätt, och vissa har svårare för skolan än andra. Det bara är så! Nej, allt känns bara tungt och jobbigt just nu. Känns skönt att Erik är hos mig på kvällarna, jag behöver sällskapet och de mysiga kvällarna med mat och film. Bara ta det lugnt med den jag tycker om helt enkelt. Och även om han kanske inte kan hjälpa mig så mycket när det gäller skolan så peppar han mig. Han "tvingar" mig att sitta och plugga. Bra kille! <3

Sitter nu på det förbaskade tåget. Stannade precis till i Bankeryd. Åker mer än motvilligt till Skövde idag. Jag älskar barnen, men ibland vill inte huvudet vara med riktigt. Ha en bra dag!