Har du någonsin skämts så mycket så att du bara vill dö? Och då menar jag inte släppt en fis i en lite för stor grupp eller att byxorna råkat åka ner. Jag menar, har du någonsin gjort någon så illa eller så ledsen att du kommer skämmas för resten av ditt liv? Och om det gick skulle du ändra på det så fort det bara gick? Har du sårat någon så pass att de önskat bort din närvaro? Det har jag gjort.

Jag var visserligen inte ensam om detta och jag var åtminstone den som försökte. Men jag blev övertalad helt enkelt och sårade de som betyder mer för mig än något annat i hela världen. Jag fick höra efteråt att de till och med önskat att vi aldrig kommit dit. Det är inte något man vill höra från sina släktingar som betyder så mycket för en och som ställer upp i ur och skur.

Jag har inte tänkt på detta tillfälle på länge då jag inte hänger ihop med personen i fråga längre, vilket är ett beslut jag inte ångrar längre. Det var det bästa som kunde hänt mig, jag var på väg ner, långt ner. Men helt plötsligt började jag tänka på det igen, vet inte varför. Detta har gjort mig väldigt ledsen just nu och jag känner att det kommer bli en riktigt lång dag på praktiken, även om jag slutar halv två. Jag önskar så att bandet kunde spolas tillbaka så att jag skulle kunna göra allt ogjort. Men tyvärr funkar det inte så. Ville bara skriva av mig lite då jag känner mig väldigt ensam på tåget vid denna tid.