Är underkänd ännu en gång i barnlitteraturtentan. Allt bara blir jobbigare och jobbigare. Som grädde på moset mördar min hjärna mig just nu. Alla tankar bara mal och mal och nu har även magen satt igång att säga ifrån. Enligt min kurator lider jag antagligen av magkatarr då jag är otroligt stressad över hela min situation med skolan, pressen inför att ha en samling med min handledare närvarande, pressen att träffa nya människor och göra dem till lags etc.

Har svårt att prata om vissa saker med Erik. Kanske är normalt, men jag sluter mig helt och vänder bort huvudet i princip. Har suttit ikväll och knåpat ihop ett litet brev. Känns lättare att skriva ner då jag har svårt att få fram vad jag vill verbalt. Vad hade ni tyckt om ni fått ett brev från er partner med en förklaring av varför du inte kan prata om saker och varför du är rädd för vissa saker? Fick detta råd av en god vän.

Nä, nu ska jag ta mig lite mat innan det blir en timmes tennis. Lite annat att tänka på...