Tänk vad snälla ord och gester kan göra mycket! En uppmuntrande fras, en lång kram och en liten promenad i kylan var precis vad jag behövde. Efter ca en timme med tunga tårar var jag glad och log igen, vilket jag senare fick bekräftat; jag ler hela tiden numera! Vilket tydligen uppskattas från många runt omkring mig. Att jag nu blivit gladare och fått "den gamla goa" Sophia tillbaka är något jag hör mer och mer, och det värmer min själ. Allt mitt slit, all den tiden jag lagt ner på att kämpa ifrån alla känslor och tankar har lönat sig och gett resultat. Och dessutom syns det! Inget jag direkt räknat med. Och jag som (nästan) bara mött människor som jag påverkats negativt av ser nu att det är möjligt att även påverkas positivt om det bara är rätt person.

Mitt sällskap igår gjorde susen mot mitt lilla snedsteg gällande skolan. Han fick mig att lugna ner mig genom att tro på mig, han kramade om mig och fanns där för mig. Vi gick sen en liten promenad för att jag skulle få rensa tankarna (och för att handla mat :-P). Sen var allt som bortblåst! Vi gjorde pizza tillsammans (okej, mest han :-P), vi tittade på Ice Age 3. Sen, medan jag duschade och gjorde mig iordning, fixade han hela köket åt mig! Jag fick verkligen allt diskat och tvättat. Och vad fint det blev! Först måste jag erkänna att det kändes konstigt. Konstigt att någon annan gjorde detta åt mig istället för tvärtom. Men jag hade tydligen inget val, och tillslut lät jag honom hållas. Tillslut kändes det ganska skönt att slippa göra allt det där som jag alltid gör annars. Glad blev jag! Som sammanfattning av denna vecka måste jag säga att även om den har varit stressig och jobbig så har den varit mycket bra! Visserligen är helgen inte slut än och inte heller roligheterna. Men det som varit har varit hur bra som helst. Tack!