Glädjen sprids i kroppen igen!
Mitt sällskap igår gjorde susen mot mitt lilla snedsteg gällande skolan. Han fick mig att lugna ner mig genom att tro på mig, han kramade om mig och fanns där för mig. Vi gick sen en liten promenad för att jag skulle få rensa tankarna (och för att handla mat :-P). Sen var allt som bortblåst! Vi gjorde pizza tillsammans (okej, mest han :-P), vi tittade på Ice Age 3. Sen, medan jag duschade och gjorde mig iordning, fixade han hela köket åt mig! Jag fick verkligen allt diskat och tvättat. Och vad fint det blev! Först måste jag erkänna att det kändes konstigt. Konstigt att någon annan gjorde detta åt mig istället för tvärtom. Men jag hade tydligen inget val, och tillslut lät jag honom hållas. Tillslut kändes det ganska skönt att slippa göra allt det där som jag alltid gör annars. Glad blev jag! Som sammanfattning av denna vecka måste jag säga att även om den har varit stressig och jobbig så har den varit mycket bra! Visserligen är helgen inte slut än och inte heller roligheterna. Men det som varit har varit hur bra som helst. Tack!
En fantastiskt modig kvinna!
Allt känns bara bra just nu. För tillfället kan jag faktiskt rågatatt jag mår relativt bra! Denna mening har jag inte kunnat säga sedan högstadiet ca. På en himla massa år i alla fall. Men nu går det faktiskt åt rätt håll! :-) Och jag är stolt över att kunna säga det! Även min kurator ger mig massa credit för att jag har kämpat så bra! Hon säger att hon inte har träffat många som kämpat så som jag har gjort. De flesta har gett upp innan de vet ordet av det. Och tro mig, jag har varit så nära att ge upp ett antal gånger. Men jag klarade mig! Och jag ska fortsätta att klara mig, jag ska kämpa vidare! :-)
Nu finns det bara en sak till som jag måste ta itu med och det är att berätta för min handledare om min skräck att stå i centrum. Om min skräck att ha och genomföra samlingar/aktiviteter där någon vuxen observerar mig. Barnen är inte så farligt då de inte har några förväntningar på mig. De vet inte vad jag har planerat och de vet inte och bryr sig inte om jag skulle "klanta mig" på något sätt. Men när det sitter en vuxen i samma rum som jag när jag ska göra något så fryser jag liksom. Jag sluter mig och min bästa sida (pedagog-sidan?) gömmer sig längst in i mitt medvetande och vägrar träda fram förens "kusten" är klar. Men jag gillar min handledare så jag hoppas hon förstår. Jag hoppas hon förstår att detta är något som jag har kämpat med hela livet och att det fortfarande är väldigt, väldigt jobbigt.
Mitt mål!
Onsdag 28e december
Jag har en riktigt dålig dag idag.
Julia ringde igår och ville byta tur med mig idag, och självklart kunde jag göra det. Fick ju sovmorgon, så det var ju en bra grej i alla fall. Fick sova till ca 9.35 då jag vaknade av ett sms ifrån planeringen om jobb. Gick då upp och åt frukost och satte mig i soffan och tittade på tv i mina nya mysiga morgonrock. När jag satt där i soffan så kände jag mig plötsligt så otroligt ensam. Jag vet att jag inte är ensam, jag har en del vänner jag umgås med och jag har min familj. Men den där känslan infann sig i alla fall och den gnagde och mal i mitt hjärta. Efter en stund fick jag ett telefonsamtal som fick mig att må ännu sämre och känna mig ännu mer ensam. Det var inget farligt eller obehagligt samtal och jag visste att det skulle komma förr eller senare. Men just idag orkade jag inte med det. Det slutade med att några tårar trillade nerför mina kinder en stund när personen i fråga stod innanför min dörr, vilket de inte har gjort på flera månader nu. De kanske behövde få komma... Jag vet inte. Jag vet bara att jag just då mådde så otroligt dåligt. Usch!
Jag sitter i alla fall på jobbet nu. Mina kollegor var snälla och tog några besök åt mig som jag inte riktigt klarar av. Känner mig inte så trygg med de besöken. Men eftersom de tog dem åt mg så har jag lite tid över. Jättesnällt av er, tack!
När jag slutet sen ikväll åker jag hem till Barnarp för att träffa mina föräldrar och syskon lite. Mamma och pappa åker ju till Gran Canaria på fredag. *inte avis alls* Så de är inte hemma över nyåret. Jag lär ju vara klar innan kl. 21.00 idag så åker nog hem lite tidigare.
Ha en bra kväll! :-*
Dec. 3, 2011
På grund av tragiska omständigheter blev buggkvällen tyvärr inställd :( Mycket tråkigt, men tråkiga saker kan hända och detta gick inte att undvika. Vi får ta vår kväll en annan gång! Beklagar, vännen... <3
Jag åkte upp till mina föräldrar då jag inte hade någon mat för ikväll eftersom jag planerat att äta ute, dessutom hade finska släkten kommit på besök så jag passade på att hälsa på dem också. Även om dansen blev inställd så blev det lite bugg hemma ändå :) Mycket trevligt!
Nu funderar jag på om jag ska dra igång en film och sen gå och lägga mig eller om jag ska gå och lägga mig och sen dra igång en film... Hm, svårt val det där :P
Pappa och faster är igång på "dansgolvet" :)
Finska julstjärnor och lite glögg fick mig på lite bättre humör.
1a mötet.
Jag fick berätta i princip allt från början till slut och så fick hennes hjärna arbeta på högvarv för att komma på hur hon skulle kunna hjälpa mig. Enligt henne verkade det mesta handla om min skolsituation, så vi börjar där. Jag ska ta med mig några böcker och en uppgift så att hon får se hur det kan se ut hos oss. Vi ska hitta ett stycke i en bok och diskutera tillsammans vad det är vi läst.
Jag gick därifrån med några positiva tankar som hon gett mig. Hon tyckte att jag verkade vara en mycket modig tjej med en enorm kämparglöd. Även fast det är motit i skolan så hoppar jag inte av. Även om Johanna och Rickard hoppade av buggen så fortsatte jag ensam. Till henne förmedlade jag en känsla av självsäkerhet och gläjde, som jag inte alls känner av själv. Det är kanske det jag vill att folk ska tro, att jag är självsäker och glad. Men det var skönt att höra att hon enbart såg det som var positivt. Även om jag kanske inte tog till mig allt.
Nästa fredag ska jag tillbaka och då ska vi börja med att titta på mina typer av skolböcker och uppgifter. Jag ska dessutom kontakta programansvarig igen och återigen fråga om hjälp. Förra gången svarade hon mig att hon trodde att jag hade andra problem än svår förståelse av uppgifterna som måste lösas först. Och dum som jag var frågade jag henne aldrig vad hon menade med det. Men jag ska alltså fråga henne igen, och så får vi se vart det leder.
Även om det var ett bra möte så har jag inte kunnat plugga idag heller. Det blev ändå en ganska tung förmiddag när jag satt i det där rummet. Så jag har ägnat eftermiddagen åt att storstäda lägenheten och tittat klart på första säsongen av Ghost Whisperer. Nu sitter jag i ett citrondoftande kök och tittar på film; Grinchen - julen är stulen. Senare (kl. 19.00) ska jag spela tennis med pappa. Brorsan kände inte riktigt för det så ville jag spela så fick jag ta tiden. Det gjorde inte honom så mycket. Och jag tackar aldrig nej till en timme tennis!
Imorgon går jag i skolan 8-12. Efter det ska jag försöka plugga lite i alla fall. Kommer dock vara väldigt trött, det är jag efter en dag där ute. Men lite kan jag säkert få gjort.
Mitt hjärta...
...har just brustit ännu en gång. Känner mig mycket ledsen och deprimerad. Är nog dags för sängen nu, träning imorgon bitti. Godnatt. Saknar dig.
*
===════════════ ೋღ☃ღೋ ════════════===══╗
❤om du saknar någon som är i himlen, sätt denna i din status ! ❤
╚══===════════════ ೋღ☃ღೋ ════════════==